Vi lever i en bred och synkroniserad inflation av tillgångar. Guldet fortsätter att stiga trots förhöjda realräntor, och de statliga balansräkningarna är ansträngda till historiska ytterligheter. Den globala ekonomin drivs nu av monetarisering av skulder och likviditetscykler som inte längre återspeglar produktiv tillväxt, bara trögheten från tidigare överskott. Priserna stiger inte på grund av att värde skapas, utan på grund av att nämnaren har förstörts. När pengar förlorar sin mening ser allt som är inbetalt ut som om det blomstrar. Det är det inte. Dessa cykler slutar aldrig tyst. De varvar ner genom kriser: betalningsinställelser, inflation eller värre. Historiens läxa är alltid densamma. När överflödet blir systemet, blir kollapsen återställningen. Förhoppningsvis inte under vår livstid.