"Överhjälpande" är en patologi hos den överengagerade föräldern/läraren. "Vänta! Är du säker? Låt oss dubbelkolla det steget innan du fortsätter." Om du säger sådana saker i realtid medan din elev löser ett problem, hjälper du förmodligen till för mycket. @exojason och jag ser sånt här hela tiden. Guidad undervisning betyder inte att du hoppar in och ingriper varje gång en elev är på väg att göra ett misstag. Du visar dem en specifik färdighet att öva på, och du ger dem feedback vid varje försök, men du fjärrstyr dem inte genom alla deras försök. När du alltid hoppar in för att förhindra att din elev gör fel med problem, skyddar du dem faktiskt inte från misstag. De gör misstag och du skyddar dem bara från effekterna. Det är dåligt av flera anledningar: 1. De lär sig aldrig av sina misstag. Tillfälliga negativa känslor är kritiska signaler som stimulerar hjärnan att anpassa sig och förbättra prestationen. 2. De lär sig aldrig ens *hur* man lär sig av misstag. De lär sig aldrig hur de ska matcha sitt arbete mot lösningen och ta reda på vad som gick fel. 3. De utvecklar aldrig känslomässig tolerans för misstag. De utvecklar aldrig förmågan att smälta och återhämta sig från ett misstag. 4. Om eleven arbetar med ett adaptivt system vilseleder du det att tro att eleven är redo att gå vidare. Om systemet inte får korrekt information om elevens prestationsnivå kommer det inte att veta när det ska bromsa och ge mer övning. 5. Om eleven flyttas till mer avancerat material för att du artificiellt har ökat deras prestationer, kommer de att vara ute ur sitt djup och kommer inte att kunna fortsätta utvecklas utan din hjälp. Det motverkar hela poängen med adaptiv inlärning.