Första gången jag faktiskt blev rädd i ett datorspel var när jag spelade Dungeonmaster för första gången 1988 på Atari ST. Jag öppnade ett galler som klirrade uppåt, och en mumie dök upp framför mig. Jag undersökte mumien och beundrade den, när den plötsligt höjde armarna och skrek "Rahr". Jag blev så skrämd att jag tappade musen och innan jag hann återfå kontrollen hade mumien dödat ungefär halva mitt sällskap och jag var tvungen att starta om spelet. Det öppnade mina ögon för att spelen hade utvecklats tillräckligt (1988) för att skrämma mig. Det spelet hade också funktionen att det blev mörkare ju svagare dina facklor bröts. Och mörkare. Och mörkare ... Dessutom var nya monster alltid en resa. Hur bekämpar jag det? Vad kommer den att göra? Var det den där lilla killen som SNODDE MIN FACKLA?! Du kan också få slut på mat och vatten. Fantastiskt spel och det hade det bästa magisystemet av alla spel någonsin, och det är inte i närheten.