I 2,6 miljoner år har jorden kommit ur istidens istider med ungefär samma mönster: en uppvärmning på 5–6 °C var ~100 000:e år. Antarktis iskärneregister (EPICA Dome C, Vostok) är kristallklart—temperaturen stiger alltid flera hundra till tusen år före CO2. Detta led–lag-förhållande har varit fastställd vetenskap i över två decennier (Caillon et al. 2003, Pedro et al. 2012, Parrenin et al. 2013). Slutsats från paleoklimatarkivet: CO2 utlöste inte slutet på istidens glaciationer. Det som faktiskt sätter igång en avmagnetisering är Milankovitchs bankraft, följt av isflaksreträtt, fallande albedo och förändringar i havscirkulationen. Först efter att haven – särskilt Södra oceanen – har värmts upp i århundraden släpper CO2 ut från djupet, vilket långsamt höjer atmosfärisk CO2 från ~180 ppm till ~280 ppm under 5 000–10 000 år. CO2 är därför en återkoppling som förstärker den ursprungliga omloppsutlösta uppvärmningen med ungefär 40–50 % (IPCC AR6 WG1 Ch. 5, Shakun et al. 2012). Så fungerar den naturliga kolcykeln på glacial–interglaciala tidsskalor. Idag har vi dock lagt till >140 ppm på ≈150 år, vilket tar CO2 från de förindustriella 280 ppm till >420 ppm. Naturliga processer ökar CO2 med ~100 ppm var 5–10:e årtusenden. Den centrala, fortfarande öppna vetenskapliga frågan är därför enkel: Kan naturliga processer ensamma rimligen förklara en ökning på 140 ppm på 150 år, eller är det mänskliga utsläpp som är övervägande ansvariga? Paleoklimatets register visar att CO2 följer temperaturen på multimillennieskalor. Netto-noll-agendan vilar på påståendet att CO2 nu kommer att leda temperaturen—och katastrofalt—på århundradets skalor. Den extrapoleringen från millennieåterkoppling till århundradets skala är debattens verkliga kärna, och det är den enda motiveringen för förslag att spendera >100 biljoner dollar och medvetet demontera styrbara energisystem långt innan skalbara, pålitliga ersättare faktiskt finns. Diagrambild: De fyra senaste interglacialerna under de senaste 450 000 åren (Antarktisk temperaturproxy och CO2, efter R. Hannon 2017). I varje fall stiger temperaturen först. MIS 11 (424–374 ka) – Hoxnian/Holstein MIS 9 (337–300 ka) – Purfleet MIS 7 (243–191 ka) – Aveley MIS 5 (130–115 tusen år) – Eemium (sista mellanistiden) MIS 1 (11,7 ka–nutid) – Holocen Temperatur leder till resultat. Alltid.