På gymnasiet hade vi en idrottschef som hette Mr. Hartman (vi kallade honom alla Hardman). Han lämnade skolan när jag var 16 och under sitt avskedstal avslutade han det med: "Kom ihåg, att vinna är inte allt... *paus* (vi blev chockade över att han sa detta) Sedan fortsatte han... "Det är det enda" Vilket möttes av en enorm applåd. Har hängt med mig sedan dess. Under sin tid på skolan ledde Hardman oss till att vinna flera landsbygdsligor och regionala mästerskap inom alla viktiga sporter. Hans tävlingsinstinkt, arbetsmoral och inställning märktes genom hela skolan. Varje barn behöver någon sådan i sitt liv. Den hårda mannen som säger att det inte finns någon andrahands, att förlora är inte okej, och om du inte vinner så är det bäst att träna hårdare och bli bättre. Hardman gav mig mer med den där raden än de flesta lärare gjort på flera år.