Att kunna tolerera närhet är en underskattad relationsfärdighet. Alla tror att de vill ha det, men många människor är livrädda för det och väljer specifikt partners som de aldrig skulle kunna vara känslomässigt nära, vilket skapar konstant ambivalens. Faktisk närhet känns förintande och kan kräva mycket arbete för att hålla

På en viss nivå är hela poängen med ett förhållande att äventyra din handlingsfrihet, vilket är definitionsmässigt obekvämt. och jag tror att utmaningen är att hitta någon där kompromissen faktiskt verkar expansiv istället för kontraktiv

Att verkligen älska någon är som att ha sitt hjärta som går runt utanför kroppen och gör vad det vill. hur kan det inte utlösa en viss grad av terror lol