Än en gång går verkligheten före den mörkaste politiska satir jag kan tänka mig att skriva. Jag har då och då funderat på att skriva en mörkt komisk allegori där svarta underklassmänniskor bokstavligen börjar äta vita, och sedan ursäktas för det av den vanliga skaran av politiskt korrekta idioter med "en del av deras kultur, vet du inte". Jag skulle ha avsett det som en kommentar till det faktum att många av dem i den verkliga världen faktiskt lever av att konsumera de produktivas substans. Jag hade inte skrivit den här satiren eftersom jag tror att det underliggande problemet faktiskt inte är rasistiskt. Det handlar i själva verket om den allt mer gapande klyftan i genomsnittlig IQ och tidspreferens mellan de produktiva och de beroende. Ras och hudfärg är inte de drivande variablerna, bara korrelerade indikatorer. Detta dock. Denna... , verklighet. Sluta försöka göra mig till rasist!