Låt oss vara ärliga, det moderna jobbet är en psyop. De säger att du ska "arbeta hårt" och "spara pengar", men sanningen är att du arbetar för att stå stilla medan dina besparingar minskar i realtid. Du vaknar till ett alarm du inte ställt in, kör en bil du inte äger, på vägar du betalat för, sitter under lysrör i ett bås som känns som ett rop på hjälp, allt för att tjäna papper som förlorar i värde varje gång en centralbank blir nervös. De kallar det en "ekonomi", men i själva verket är det ett ekorrhjul förklätt till syfte. De säljer dig "balans mellan arbete och privatliv" medan din chef spårar dina toalettpauser på Teams. De lovar "karriärtillväxt", men det som faktiskt växer är ditt kortisol. Och om du någonsin ifrågasätter det, slår de dig med skuldtrippen: "Du ska vara tacksam för att du har ett jobb." Tacksam? För vad, privilegiet att långsamt bli tidsbeskattad för att finansiera krig, räddningsaktioner och återköp av företagsaktier som gör dina matvaror dyrare? Fiat-systemet körs på din utmattning. Det gör dig för trött för att ifrågasätta det, för upptagen för att välja bort det och för skuldsatt för att sluta delta. Din lön är inte frihet. Det är sedering. De vill inte att du ska vara rik, de vill att du ska vara självbelåten. Bara tillräckligt för att betala hyran, Netflix och DoorDash, men inte tillräckligt för att tänka. Samtidigt "arbetar" inte människorna i toppen. ...