Vi begränsar oss själva tills vi tvingas bryta ner dem För ett tag sedan brukade jag tänka "jag jobbade hårt" då, en person pressade mig att jobba ännu hårdare – jag trodde inte det var möjligt men han höll ett tempo jag ville matcha, så det gjorde jag. Plötsligt hittade jag en ny nivå av produktiv ansträngning jag kunde nå, och den gamla nivån blev bara standard. Det gäller dock allt i livet, vi har mentala gränser som vi normaliserar, de blir standarden för vad vi gör. Det svåraste är att gränserna är undermedvetna. Så hur kan du medvetet försöka bryta dem om du inte är medveten om att du själv sätter på dem? Svaret är människor. Alla du möter har ett nytt perspektiv, olika gränser och utmärker sig inom olika områden. När du ser vad någon kan göra hjälper det dig att låsa upp den nivån eftersom du kan börja lista ut hur du kan nå den nivån också. Ta in så mycket du kan, för att göra det måste du vara öppen när världen tenderar att göra dig stängd.