Folk frågar mig ibland hur jag animerar kameror. Jag önskar att jag kunde säga att det finns en huvudplan men ärligt talat improviserar jag bara medan jag går. Att justera FOV hjälper till att forma vad tittaren ser, oavsett om det är mer av världen eller en närbild. Och utifrån kameran är scenen oftast ett kaos (*ノ▽ノ)

På tal om stora rörelser... övergångarna i Inside känns otroligt organiska. btw jag minns fortfarande spänningen i den här scenen som om det var igår.

Jag såg Fumiko no Kokuhaku för flera år sedan och hade helt glömt bort det. Sättet den förmedlar hastighet och svindel genom kamerarörelser är fantastiskt.