Nu tittar jag på 4D Man. Jag förväntade mig typisk 50-tals-SF - en galen vetenskapsman som förvandlar sig själv till ett monster. Men så var det inte alls. Det finns en hel uppsättning karaktärer som interagerar, med subplots, en romantisk triangel, kredit som blir stulen, skurkar och så vidare. Och naturligtvis 4D-mannen. Ohyggliga dödsfall också.