Några av de skarpaste hjärnorna jag känner i det här utrymmet handlar minst. Jag använder ofta liknelsen med en lejoninna som väntar på att slå till, förföljer, ständigt väntar, tills den mest lämpliga punkten dyker upp. En färdighet som finslipats för att bevara sina resurser och dra nytta av dem – bara när tiden är mogen. Den här liknelsen har varit till stor nytta för mig under årens lopp när det gäller att upprätthålla en hållning av beslutsam, orubblig stränghet, i tider då disciplinen kan ha vacklat. Det finns stor skicklighet och visdom i att vänta. De som förstår tenderar att blomstra.