När jag delar med mig av min rubrik brukar jag tänka på hur effektiva protokolllikvidationer är: 1. Hur mycket teoretiskt likviderades det? 2. Hur mycket (om något) resulterade i konkurser? 3. Hur mycket intäkter kom från likvidationer? 4. Hur stor del av konkursen täcktes? Om svaren ser ut så här: 1. X 2. Y << x 3. Z > Y 4. Y Då är allt bra. Annars, ingen bueno. När ett protokoll väl har lockat till sig ett mångsidigt nätverk av likvidatorer (steg 1) blir den största utmaningen ofta att finjustera Y och Z. Målet är att balansera potentiella konkursförluster med likvidationsintäkter. Likvidationer utan täckt konkursrisk kan innebära att protokollet är alltför strikt, vilket i onödan straffar och begränsar användare med hävstångseffekt.