Jag har ADHD. Det förstör inte mitt liv, men det formar det definitivt. Jag kan hantera mycket, men ibland går jag in i väggen – inte för att jag är inkompetent, utan för att det helt enkelt är för mycket på mitt bord och min hjärna inte kan prioritera det som är viktigt just nu. Jag jonglerar ständigt med idéer, uppgifter, deadlines och distraktioner. Vissa dagar klickar det. Andra dagar känns allt lika angeläget – eller lika glömskt. Men här är uppsidan: När jag är inlåst får jag mer gjort på 2 timmar än de flesta gör på en dag. När jag bryr mig, bryr jag mig verkligen. När något griper tag i mig går jag djupare än någon annan. ADHD är inte en förbannelse. Det är ett annat operativsystem. När du väl har lärt dig att använda den kan det vara en enorm fördel.