5 månader har gått, 4 fragment av min själ väntar fortfarande på att någon ska ta hem dem. Jag är säker på att det inte handlar om kvaliteten eller att priset är för högt. Min uthållighet och ansträngning har aldrig ifrågasatts - jag har alltid varit här, 4 år utan att lämna det här utrymmet ens för en sekund. Eller... Spelar inget av det någon roll här? Det finns alltid ett litet hopp varje gång jag är på väg att blunda. God natt.