Nu, fyra år senare, känner jag fortfarande likadant. Klyftan mellan den fysiska och digitala världen blir bara större. Faktiskt tror jag att för de flesta idag är online den verkliga världen. Genomsnittlig skärmtid idag är 6 timmar och 30 minuter globalt, med nära 9 timmar i utvecklade länder. Personligen är min skärmtid 10 timmar dagligen på telefonen, plus att laptopen överlappar, så jag uppskattar 12–14 timmar dagligen. Det är i princip de flesta vakna timmar. Med den ökade användningen av AI och krypto världen över rör vi oss in i ett digitalt superuniversum. Och jag tror att det känns långsamt att träffa normies är för att de upplever mycket mindre i vardagen än de som lever online. När man träffar folk som lever det klassiska 9-5-livet är det i princip bara en uppdatering, och man slutar med att prata om gamla dagar, en del av det beror på att de inte har lärt sig nya saker (men du har), och samtalet dör lättare. Jag har inget problem med det, men för personer med hög självständighet som lever online behöver man typ konstant stimuli och en känsla av att man utvecklas varje dag. Du behöver bli bättre. Varför? Bara för att det är din existensberättigande. Det är samma anledning till att vi fortsätter jaga mer pengar trots att vi har mer än tillräckligt. Varje dag du inte gör framsteg är en bortkastad dag.