En 17-åring byggde precis en tankekontrollerad protesarm för 300 dollar. Ja, 300 dollar. För något som vanligtvis kostar 450 000 dollar. Låt det slå till dig. En tonåring som arbetade hemifrån använde AI, billiga material och 23 000 rader kod för att bygga en enhet som läser hjärnsignaler utan operation, utan implantat och utan ett pris på 450 000 dollar. Det här är ingen feelgood-berättelse. Det är ett varningsskott. Hur kan en gymnasieelev bygga något som är 1 500× billigare än branschstandarden? Vad säger det om innovation? Om prissättningen? Om vem som får tillgång till livsförändrande teknik? Självklart är medicinska proteser dyra av verkliga skäl: material, testning, reglering, anpassning. Men låt oss vara ärliga — allt detta rättfärdigar inte ett pris på en halv miljon dollar. Denna berättelse avslöjar en enkel sanning: Framtidens tillgänglighet kommer inte från systemet....