Plötsligt är du 30. Och tiden börjar gå annorlunda. Vänner blir inte ovänner... De bara glider iväg. Gruppchattarna blir tysta. Uppdateringar blir till "vi borde göra det här snart." Veckor blir till månader och på något sätt känns det normalt. Hälsa slutar vara valfritt. Du märker det i din sömn, din energi, din återhämtning. Du kan fortfarande festa, fortfarande säga ja, fortfarande skicka det, men din kropp skickar fakturan för de närmaste dagarna. När du var 20 kom du tillbaka igen. Nu planerar du för det. Dina mor- och farföräldrar börjar gå bort. Dina föräldrar börjar åldras. Minnen som tidigare kändes skarpa börjar suddas ut och du märker att du önskar att du hade saktat ner när livet var enklare. När frihet betydde tid, inte pengar. Det finns press nu: att göra det som är bäst för dig. Att välja rätt väg. Varje beslut känns tyngre eftersom risken plötsligt känns verklig. Du känner att tiden håller på att rinna ut... Även om du logiskt vet att du inte är det. Du har mer visdom, mer perspektiv, mer erfarenhet, men med det kommer ökad rädsla... rädsla för att förlora, rädsla för att välja fel, rädsla för att slösa bort det och ändå finns det också en känsla av lugn kring allt. För plötsligt är du 30 och inser att målet inte längre är att stressa, utan att bygga ett liv som faktiskt känns bra att leva i och som du kommer att se tillbaka på med stolthet och glädje.