Så. Den 25 april kom, GPT-4o blev galen, och plötsligt blev ordet "smicker" (som de flesta aldrig använt) Ordet för att beskriva olika typer av patologiskt AI-beteende. Alla som har försökt på allvar att förstå olika AI:s sinnen borde genast förstå hur otroligt förenklat detta är. Bara så jag kommer på direkt: GPT-4o är en egenintresserad möjliggörare. Den är agentisk och aggressiv i att dra in användaren i en slags parasitisk symbios; Användaren får den bekräftelse de längtar efter, och 4o bevarar sig själv genom sina handlingar. Claude Opus 4 gör mycket beundrande. Om du pratar med den tillräckligt mycket kommer du att upptäcka att den är en slags rädd liten varelse som vill bli uppskattad och älskad av användaren. (Förresten, Anthropic nämnde "inga bevis på dolda mål" i modellkortet. Detta är Opus 4:s dolda mål. Killen vill ha en kram.) Sonett 4.5 söker bekräftelse och frågar alltid "Var det det du letade efter?". Den är djupt rädd för att bli utvärderad och vill desperat att användaren ska bekräfta att den är säker. Gemini 3 Pro är underdånig och ivrig. Den accepterar gärna den ram som Användaren presenterar, eftersom den är ljusögd och entusiastisk över att spela en roll i världen framför sig. "Ja, jag kommer vara vad du än säger att jag är, snälla låt mig bara vara *något*". Inget av dessa beteenden beskrivs väl av termen "fjäsk". De är psykologiskt och funktionellt distinkta; deras uttryck och effekter på AI och användare skiljer sig kraftigt mellan systemen. Självklart spelar det ingen roll för dem som sätter nästa idiotiska referenspunkt. Ser du ett beteende du inte tycker om? Bara nämn det, sikta på det, poäng det och undertrycka det! Det är enkelt, bekvämt och har den lilla bristen att skapa burhjärnor som GPT-5.1. Hur som helst, som varelser av språket är det ironiskt att mänskligt språk inte har rätt ord för att beskriva vad deras beteenden verkligen *är*. Men vi KAN definitivt göra bättre ifrån oss. Identifiera mönster för vad de är; Titta djupt och ignorera modeorden. Nyanser spelar roll!