Att göra en magkontroll på en söndag... ——— Vad är det jag känner... Jag anser att kryptomarknaderna är schizofrena. Det är otroligt volatilt, men ändå verkar fundamenta vara mycket bättre nu än för några år sedan. Jag anser att stablecoins, perp-handel och förutsägelsemarknader är nuvarande fokus för kryptomarknaden. Jag känner att kryptomarknaden bryr sig mycket mindre om NFT:er och konst än för några år sedan. Å andra sidan... Jag känner att tradkonstvärlden börjar lägga märke till konst från NFT-communityt och gör betydande investeringar i tid och pengar. Jag känner att jag ser mer framgång i de fysiska konstgallerierna än onlinegallerierna. Jag tycker att jag hör fler prata om kriterier för bra konst som går utöver bara konstmarknaden. Eli Scheinman (Art Basel) och Adam Levine (Toledo Museum of Art) på Verse Talks är bra exempel. Jag känner att NFT-konstmarknaden som är nere ses som en möjlighet (dvs. inte galet hypad marknad 2021) för tradkonstsamlare. Nedåtmarknaden ger bättre priser, men den är också ett filter på de som överlevt och framför allt mår bra trots att det är en nedåtgående marknad. Hur tror jag att folk reagerar på allt detta... Jag känner att det finns en underström av "varför inte jag?" eller "varför dem?" hos de konstnärer som väljs ut för evenemang som Art Basel Zero 10. En del av det är outtalat, en del kommer ut som cynism, men det känns annorlunda än när det handlade om miljonförsäljningar. Jag känner att det ligger en fråga om "kommer jag att klara det?" och mer specifikt "kommer jag att klara det?" i luften. Jag känner att lite uppmärksamhet rör sig bort från X och mot Instagram (även med min ynka följarskara på IG). ...